”Flickan som trodde på drömmar” på Hagabion

När hon var barn dog hennes far i MS.
När hon var ung fick hon själv samma diagnos.
Då, trodde hon att livet var slut.
Nu, vet hon att drömmar kan förändra allt.

ALLA VISNINGAR BÖRJAR 18:45

Efter visningarna följer samtal med inbjudna gäster:

14/5 Bengt Inghammar, f.d. kyrkoherde, ”Sjukdom som ett straff”
15/5 Ewa Wilhelmsson, filmens regissör, ”Om arbetet med filmen”
16/5 Marie Fridolf, psykosyntesterapeut, ”Psykiska trauman försvårar läkning”
17/5 Ewa Harringer, MS-sjuk skådespelare, ”Om att se möjligheter”
18/5 Sven Hermansson, studerande, ”Att vara anhörig”
19/5 Rolf Ekman, prof. neurovetenskap, ”Hur drömmar påverkar hjärnan”
20/5 Birgitta Brunes, allmänläkare, ”Mitt sätt att behandla MS”

Flickan som trodde på drömmar

Flicka

Filmen handlar om en kvinna, hennes äktenskap, en obotlig sjukdom och en stark kvinnas kamp för rätten till ett värdigt liv. Ewa Harringer har själv levt med MS i trettio år.

Hon är ung och nygift. Hon är i full färd med att förverkliga sina drömmar, hon vill stå på scen, hon vill dansa!

Plötsligt en dag tappar hon känseln i sina ben och hon får diagnosen MS. Hela hennes värld rasar samman. Ska hon aldrig mer kunna dansa?

”Flickan som trodde på drömmar” angår alla, ung som gammal, sjuk som frisk. Samma typ av frågeställningar gäller för alla typer av sjukdomar vare sig det är t.ex. cancer, MS eller ALS. Hur ska jag förhålla mig som anhörig, utan att själv gå under? Hur ska jag förhålla mig som sjuk utan att bli ett krävande offer?

Filmvisning och efterföljande diskussion med manusförfattaren Ewa Harringer närvarande går att boka.

En produktion med stöd av Allmänna Arvsfonden, GIL, Göteborg & Co och Göteborgs Handikappråd.

Ewa Harringer är medlem av VSA.

Filmen har påverkat myndigheter och lett till en ny drogpolitik i Göteborg

Henke

I filmen visar vi bland annat på det dåliga samarbetet mellan olika myndigheter. För myndiga missbrukare finns inget rapporteringstvång och samarbetet mellan t.ex sjukvård och sociala myndigheter har varit dålig. Ungdomar som tagit överdoser och fått hjärtstillestånd, kunde återupplivas på sjukhuset under natten och sedan skickas ut genom ytterdörren på morgonen utan någon uppföljning eller hjälp. Efter att filmen nu visats för politiker och tjänstemän i Göteborg så har beslut tagits för att förbättra kommunikationen mellan olika myndigheter. Sjukvården i Göteborg får in runt 150 GHB-överdoser om året. Alla GHB-fall ska nu rapporteras till sociala myndigheter, och samarbetet med polis och andra berörda ska förbättras.

“Starka bilder av bottenlös förtvivlan”
– Mats Johnson/GP

“Filmen träffar som ett knytnävslag i magen”
– Jimmy Fredriksson/GT

“Väldigt bra och hemsk och sorglig och angelägen och upprörande!”
– Mikael Wiehe

“Den viktigaste svenska dokumentärfilmen sedan “Ett anständigt liv”
– Peter Birro

Henke och Sebbe är i 20-årsåldern. Ständigt har dom döden omkring sig. En efter en dör deras kompisar. När sedan Jonny, deras bästa vän, hoppar från Angeredsbron brister allt. En kork GHB blir den enda trösten. Henke och Sebbe lever ett liv utan glädje, ett liv dom inte vill leva.

En samproduktion med Sveriges Television och Film i Väst, och med stöd av Svenska Filminstitutet/Tove Torbiörnsson, Allmänna Arvsfonden och Sensus.

ABF Göteborgs Kulturpris 2008 har tilldelats dokumentärfilmarna Bo Harringer och Renzo Aneröd

borenzo

Motiveringen till priset:

Bo Harringer och Renzo Aneröd har framgångsrikt arbetat tillsammans och bl a gjort ett par uppmärksammade filmer:

• Under en blågul himmel handlar om möten mellan ungdomar från olika subkulturer i Göteborgs nordöstra stadsdelar.
• Islams barn i folkhemmet handlar om unga muslimska människor i Göteborg. Det är en film om religion, kultur, konflikter och sökandet efter en identitet i Sverige.

Bo och Renzo har genom film och litterär gestaltning tagit upp brännande samhällsfrågor på ett sätt som berör, leder till eftertanke och lust att förändra samhället. De har sammantaget gjort en helgjuten, folkbildande insats utifrån de iakttagelser och erfarenheter de gjort i främst Göteborg.
Bo Harringer och Renzo Aneröd är båda genom samhällsengagemang och kulturgärningar en inspirationskälla för oss alla.

Priset har delats ut sedan 1984. Bland tidigare kulturpristagare kan nämnas Ulf Dageby, Berndt Andersson, Roland Jansson, Niklas Hjulström, Kent Andersson och Hammarkullefestivalen.